neawikstrom

Jag orkar inte. Jag orkar inte sakna varje jävla dag. Jag orkar inte sakna kevin, jag orkar inte sakna notus, jag orkar inte sakna morfar. Och på tal om morfar (alltså min gammelmorfar) så drömde jag om han inatt. Att vi satt vid datorn och han skulle försöka lista ut min bank kod. Och han såg precis ut som han såg ut, hans röst var likadan. Jag kommer ihåg hur roligt det var att sitta där bredvid han igen, jag hade så roligt. Jag skrattade för han var så tokig. I drömmen trodde jag det verkliga livet var en dröm och morfar fanns kvar men så vaknade jag upp och förstod att det var drömmen som var en dröm. Morfar finns inte. Han kommer aldrig mer finnas. Jag kommer aldrig se han igen. Och det tog så himla ont. Jag låg kvar en stund för att samla mig men jag har gått med en sådan enorm saknad idag efter morfar. Jag önskar så gärna att han kunde komma tillbaka, bara för en stund så jag fick en sista kram av han. Få se han en sista gång. Det är allt jag önskar. Bara en lite lite stund kan vi väl få ha kvar han här på jorden. Åh vad jag önskar jag fick träffa han igen. JAG SAKNAR DIG MORFAR!