Det är så jag säger..
Kan ni inte bara fatta att han inte gjort mig ett jävla skit, jag tänker lita på han, jag tänker tro på han, jag tänker umgås med han, prata med han om jag så vill. Det är fan bara att ni accepterar de. Den dagen han gör mig riktigt jävla illa kommer jag sluta prata med han, umgås med han, sluta lita och tro på han. Men inte idag, han har alltid varit en förebild för mig, alltid räddat mig, och jag tänker vara samma stöd för han som han varit för mig genom min uppväxt och fram tills han spårade, så det är bara att inse, han har aldrig gjort mig illa. Visst, jag har varit så jävla orolig, men nu när han försöker lägga av så känns allting värt de. Att se han så lycklig som jag såg han idag, då är all oro värt de. För aldrig någonsin har han varit så glad och lycklig som han är nu. Om ni också kunde se de! Och han behöver alla, han behöver stödet nu och de tänker jag ge han så länge han själv vill. Jag är inte den som vänder ryggen till dom jag älskar som ni verkar göra!
Kommentarer
Trackback
