neawikstrom

Det känns som om mitt huvud ska sprängas. Det är absolut inte okej ikväll. Jag som ska sova tidigt och med denna huvudvärk blir det nog ingen sömn än på ett bra tag. Jäkla skit! Ibland hatar jag verkligen att bo i Umeå. Speciellt när man har sån här huvudvärk och bara till bli ompysslad av någon så är man helt själv. Det suger apa! Var glada när ni bor hemma och ta vara på den tiden. Visst jag har valt själv att flytta 12 mil ifrån min familj för att plugga. Men när jag valde det kände jag själv att jag inte hade något val ändå. Jag kunde inte bo kvar nära Han. Men jag trivs här i Umeå. Jag har dunderbra kompisar och skolan går bättre än någonsin. JAG HAR JU FÖR TUSAN MVG I ETT ÄMNE! Jag har aldrig någonsin haft de, i grundskolan har jag ALDRIG riktigt fått ett mvg. Och jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort även om jag mår dåligt väldigt ofta så är det ingenting mot för förut. Äsch nu babblar jag bara på. Men jag är glad att jag flyttade. Även om det har sina nakdelar så som att man har sin familj så långt borta när man behöver dom. Man saknar sina vänner i Bureå riktigt jävla mycket ibland. Mitt liv skulle se helt annars ut om jag inte hade flyttat helt klart. Men som sagt, ibland är det jävligt svårt och jobbigt att bo själv. Nu ska jag nog lägga mig framför teven och försöka sova bort huvudvärken. Annars blir det raka vägen till stan imorgon för att inhandla IPREN. Aja. Godnatt :)

Sitter och kollar på Svenska hjältar eller vad de heter på 4:an. Jag får tårar i ögonen, vilka bra människor det finns här i Sverige. De människor som får ett pris har verkligen gjort något för en eller flera människor. Som en man räddade ett barn när han föll ut ur ett fönster flera våningar upp. Vilken hjälte!
Nu ska jag övergå till programmet som börjar om snart. Ta hand om er alla! :)

Jag kan inte låta bli att känna smärta när jag ser datumet 23 mars. Som för en stund sedan:
Jag loggade in på facebook och kollade vad folk hade skrivit och gjort så hade en kompis kollat när hon skulle dö och då var det just 23 mars. Det tog ont och jag kände bara en så fruktansvärt panik välla upp inom mig. Jag vill inte känna såhär. Jag vill inte att vissa datum i mitt liv ska vara "speciella" på ett dåligt sätt. Jag orkar inte!
Jag känner skuld för att Han försvann. Men samtidigt vet jag att det inte var mitt fel, jag kunde inte göra något. Även hur gärna jag än ville..

Flummig dag. Mycket skratt. Mycket glädje. Ont i magen. Delat en STOR negerboll (säg inte åt mig att de inte heter negerboll för i hela mitt liv har jag sagt negerboll och då heter de så. De heter vitlök och då ska det få heta negerboll, sådeså!) med linnéa och en dricka. Inga julklappar köpta men kommit på några saker jag kan köpa. Inte kommit på något åt Emma eller åt kompisarna som de ska vara utlottning med. Kom med förslag!!!! Ätit. Försökt plugga men inte gått så bra. Vet inte vad jag ska plugga på. Vet inte vad man ska kunna. Orkar inte plugga. Jag är skolless. Jag är trött. Jag vill hem. Jag saknar mamma. Jag saknar Notus. Det är mörkt. För många tankar. Men det har varit en bra dag.
Snart blir det godnatt och sov gott, ska först ringa mamma och klaga lite. Stackarn!
Adjöken!


- Du anar inte hur ont det gör och bara få skit tillbaka.
Jag gör allt för dig men du gör ingenting för mig, jag accepterar de,
jag begär inte att du ska göra något för mig. Jag är van.
Men om du kastar skit på mig en gång till så skiter jag i att hjälpa dig!
Det gör Ont!




Jag saknar dig!!!!!!!!!!!!!!!!!



Ibland önskar jag bara att någon kunde förstå vad jag varit med om,
att ni varit med om samma sak. Jag skäms för att jag skulle vilja att
ni varit med om samma sak, gått igenom samma sak. Känt samma
smärta. Jag skäms något förjävligt. Men jag kan inte rå för att jag
skulle vilja att någon kunde förstå mig, veta hur jag känt under alla år.
Jag skäms!

Jag vill hem, hem till bureå!

Jag har hemlängtan, de är så otroligt trist här i lägenheten. Finns ingenting att göra. Även om jag borde städa, diska och plugga. Men jag orkar inte. Jag kan gå ut och gå - men det är så mörkt ute och då vill jag inte vara ute själv. Det enda jag gör när jag är hemma i lägenheten är datorn och teven, ibland händer det att jag åker och handlar om jag behöver något. Men sen då? Jag har försökt få kompisarna att hitta på något men jag får typ inget svar eller så har dom aldrig tid.
Jag hatar att bo själv och känna få människor i en så stor stad.


Jag vill hem!

jag är trött, jag mår illa, jag är slut i kroppen, jag är ledsen.
Jag klev upp 05.15 imorse för att åka buss till umeå, enda sedan jag vaknade har jag mått illa, vettefan vad de är för något. Jag har ingen ork i kroppen som jag inte heller vet vad beror på, kanske sömnbrist, har inte en aning. Jag är ledsen för att det idag är 20 månader sedan han försvann ifrån oss. Om en timme och 50 minuter är det exakt 20 månader sedan han loggade ut från datorn och sedan tog sitt liv. De är jävligt dumt att jag tänker såhär men jag kan inte låta bli..
Jag saknar dig
Jag saknar dig
Jag saknar dig

JÄVLA IDIOTER!
HUR FAN KAN NI SÄGA ÅT HENNE
ATT INTE VARA RÄDD FÖR HAN?
HUR FAN KAN NI BARA?

OCH DET ÄR ERAN SON SOM BEHÖVER
HJÄLP, INTE FAN ÄR DE HON!!!


- Vissa män kan ju fan bara dra åt helvete!

16.38.
Jag har nyss kommit hem från skolan och en sväng på stan för att fylla på mitt busskort. Dagen har inte varit okej. Jag har varit trött som ett tok, läraren har haft damp på mig, regnig dag och vara dyngsur när jag kommit fram till skolan och när jag cyklade hem efter jag stan och åkt tillbaka till skolan för att hämta cykeln sen har bara varit allmänt småirriterad över allt och ingenting. Maten var äcklig, potatisburgare, jag har inte haft någon matlust, ätit en halv potatisburgare och lite sallad på hela dagen. Verkligen inte bra, jag vet de själv men jag är inte hungrig eller har någon matlust och då kan jag inte äta hur mycket jag än tvingar mig. Nu ska jag iaf ta och försöka få i mig något.

Det känns som en jävla misshandel!
Det tar förjävligt..


- just nu känner jag att jag har jävligt tur som har såna underbara vänner på skolan, utan er vet jag fan inte vad jag skulle ta mig till just nu. Och ett extra tack till linnéa som orkar höra på min skit och ställer upp. Tack Tack Tack!

Jag har inte ätit än. jag är inte sugen på något. jag vill inte ha något. jag har ingen matlust. Jag vill hem till bureå, till mamma, syster och djuren. jag vill inte sitta här i lägenheten helt ensam och alla tankar snurrar. jag vet vad jag kan göra och jag är livrädd för att det ska hända.

jag har kanske fått APU plats nu, skulle ringa dit imorgon och höra igen. då får jag vara hemma fem veckor. jag tror det kommer bli skönt, om inte mamma och pappa dricker då på helgen. dessutom har jag nära till vännerna som man kan fara över till någon timme på kvällen, nu känns det som om bure/skellefte vännerna slängs åt sidan då jag bara är hemma över helgen och inte hinner träffa dom. de suger väldigt mycket. :/


- jag var inne på din bdb idag och du anar inte hur älskad du var. Kom tillbaka snälla.
Varför?
Varför?
Varför?

jag mår inte så bra idag heller.
jag tror jag ska göra en tidigkväll, sova efter idol.
vakna tidigt imorgon och gå en promenad.
följa med till stan och inhandla målarfärg och en ny reflexväst till sötvovven.
hem igen och gå en promenad med älsk.
göra något vettigt hemma till någon gång efter middagen.
promenad med lilleman.
och sen en tidig kväll igen om de inte är något bra på tv eller hårddisken.
söndag blir det läxa -psykologin.
och sen åka iväg till umeå igen kanske.
Min helg vad jag vet.
Jag kommer nog inte skriva nå mer i helgen.
Orkar inte.
Mår inte bra.
Hejdå!

- jag älskar dig så förbannat jävla mycket hund! <3

Ett skitinlägg!!


Jag vet inte alls vad det är med mig idag. jag mår inte alls bra. Helst skulle jag bara vilja lägga mig ner och gråta. men de går inte gråta. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag borde må bra eftersom jag har så mycket bra saker och människor runt omkring mig men ändå så är det något som tynger mig och jag vet inte vad. De värker inom mig, det tar så förbannat ont. jag skulle vilja ut och springa minst en mil, bli helt slutkörd så hela jag domnar bort. jag vill skrika så mycket att halsen svider.
Jag får stunder då det enda jag ser är att en vän gått bort, jag vet att vännen finns kvar men ändå så vill jag bara ställa mig upp och skrika, gråta och slå på något. För just i den stunder finns det inget verkligare än att personen inte finns mer. Det är läskigt att få sånt, jag vet inte vad de beror på. Kanske att de är flera jag känner/kände som gått bort i mitt liv. Jag har inte en aning!!!!
Jag blir galen, jag orkar inte må dåligt längre. Jag har gjort de i 6 år, jag vill inte slösa bort mer tid på att må dåligt, men vad ska jag göra för att inte må dåligt? Jag kan inte glömma allt som jag varit med om. Och jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare heller..

Jag har sätt en så sjukt bra film nu.
Allt för min syster/ My sister´s keeper.
Det är en film ni måste se, jag trodde jag skulle gråta ihjäl mig. Började redan efter mindre än 15 minuter. Hela mitt bröst tog ont, de kändes som om någon tog tag i mitt inre och slet och vred i de.
Ta och se den!

Godnatt!