neawikstrom

tänkte bara säga att min hund är mysigast i världen just nu så jag ska ta en ipren och sen krypa ner hos han och sova. Älskade tokvovve, du är den bästa! <3

Jag är sjuk, igår hade jag troligtvis feber eftersom jag sov först från 3 till halv 8, när jag vaknade åt jag lite, packade och duschade sen sov jag igen till halv 5 då jag vaknade en sväng och sen sov jag till 8.20 igen. Så jag sov bort typ hela gårdagen. Men idag är det bättre, ingen feber vad jag vet och jag är mest snuvig och hostar lite. Förhoppningsvis är jag bättre imorgon då jag åker till stockholm. Kommer bli sjukt kul tror jag, göra en massa roliga saker som till exempel AC/DC!!!!, gröna lund, show grejs, träffa anna, jonas och deras lillbebis och shoppa en massa! :D Jag lägger upp bilder och sånt när jag kommer hem. :D

Du förstör så mycket inför resan, jag har sätt framemot detta sedan vi beställde biljetterna men jag längtar inte lika mycket nu när du gör såhär, när du beter dig såhär, du gör alla så jävla illa. Och det värsta är att du inte verkar förstå själv hur illa du gör oss och att du inte förstår att du har ett problem. Jag har så god lust att snacka med dig, säga exakt vad jag tycker. Men vad hjälper de? Inget, du fortsätter ju för fan bara!

- Gammal bild sen nians skolavslutning. Men jag gillar den ändå. Ni två äger och de var allt för länge sedan vi träffades nu! :o

Tjosan!
Är hemma i Bureå nu, känns riktigt skönt att bara gå halva veckan i skolan denna vecka. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på denna ledighet förutom att åka till tatueraren på lördag och fylla i tatueringen. Känns otroligt bra att få göra klart den. Men är lite nervös och jag vet inte om jag ska ha emla salva eller inte denna gång. Vi får se! :)

Jag vill så gärna berätta för alla mina vänner, men jag är för feg, jag vågar inte. Jag vill inte se deras reaktioner, blir dom arg, blir dom besvikna, blir dom ledsna, eller kan dom ändå acceptera mig? Kommer jag kunna visa en dag?
- De är så jävla svårt!

Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

Tjosan! :)

Då är påsken över men påsklovet har just börjat och det känns så himla skönt. Ska göra så otroligt mycket roliga saker detta lov, så som:
* Tatuera mig och rita upp tatueringen med tatueraren
* Fylla 18 år
* Gå ut på krogen
* Umgås med vännerna
* Bio med bästa vän!
* Träna och mysa med bästa vovven
* Träffa min kusin, moster och deras underbart söta fosterbarn
Jag känner mig riktigt glad fast samtidigt så ligger saknaden och ångesten och trycker. Jag vill inte sakna, jag vill ha dom jag förlorat här hos mig. Det känns så orättvist vissa dagar. Varför ska jag ha fått vara med om övergrepp? Varför ska jag fått mista dom jag älskade? Varför just jag? Varför inte någon annan? Jag får ångest. Jag ska inte tänka varför inte någon annan. De är väl bättre att jag varit med om de och inte någon av mina kompisar. Jag vill inte att någon ska vara med om de jag varit med om. men ibland kan jag inte låta bli att tänka att någon annan kunde fått vara med om detta istället för jag. Förlåt!

- Två år har gått. Samtidigt som det känns som en evighet sedan så känns det som igår. Men jag saknar dig Kevin! Jag hoppas du har det bättre nu, slipper din mamma och allt jobbigt här i livet. och även de roliga och bra i livet valde du att skita i och lämna. Till och med oss, dina vänner som älskade dig lämnade du. Du ville hellre till himlen, jag förstod i början varför du gjorde de. Jag förstod dig så himla väl. Men nu, nu kan jag inte fatta att du tog livet av dig. För jag har fått se så himla mycket underbara saker i livet, jag önskar du också fick se de innan du lämnade oss. För livet blir bättre hur mörkt de än ser ut för stunden. Jag kommer alltid att minnas dig och du kommer alltid att betyda för mig. Vilket val du än gjorde. Även om vi inte kan se dig längre, så finns du i våra hjärtan och i luften som vi andas. Jag kommer alltid att sakna dig älskling! <3