neawikstrom

Jag har haft en skönt helg. Somnar 10-11 på kvällarna och vaknat kring 9 tiden dagen efter. Mamma och pappa har inte druckit. Det enda jobbiga har varit att vara 30 meter ifrån "Han". Jag skulle så gärna vilja anmäla han, men jag känner mig så grymt jäkla ensam, jag vet inte riktigt vem jag ska snacka med, jag vet inte om någon är på min sida. Ni kanske är på hans?! Jag vågar inte gå till polisstationen själv, men vem ska jag gå dit med? Allt är så grymt svårt när det gäller övergreppen för vilken tanke eller handling som dyker upp i mitt huvud känns det som om jag är ensammast i världen och ingen står vid min sida. Tänk om alla skulle vara på hans sida, alla vänner, MIN FAMILJ, släkten och alla runt omkring mig. Tänk om alla skulle vända sig emot mig om jag anmälde Han.Eller tänk om någon skulle vända mig ryggen till och aldrig vilja prata med mig mer? Det är för många tankar och jag orkar inte med dessa. Men jag kan inte få bort dom.
BORT BORT BORT BORT BORT



- Du anar inte hur mycket jag saknar dig ängel. Du förstår inte hur jävla tufft de är och du förstod aldrig hur fin du var, hur underbart bra du var. Och du kommer aldrig förstå hur ont de gjorde att förlora dig.