Jag var bara ett barn

Jag vet inte vad jag ska säga. Hur jag ska vara. Eller vart jag ska titta när du kommer i kassan. Jag vet inte om jag ska springa därifrån eller om jag ska stanna kvar. Varför ska du, som har förstört 7 år av mitt liv, komma just när jag sitter där? Varför ska jag måsta se dig och återuppleva allt igen? Jag minns dina händer, jag minns din röst, jag minns hur vidrig du var och är. Jag fattar fortfarande inte hur du kunde göra så mot mig. Jag var förfan bara 11 år. 11 satans jävla år. Jag var bara ett barn. Och sen att du fortsatte i 4 år till. Jag var ett barn, fattar du, ett barn!

Det är inte Okej nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0