Jag tror på dig!
Det var galet igår. Galet bra men galet dåligt också. Det bästa var ändå att äntligen få prata med en viss person. Efter alla år jag velat göra de så äntligen säger jag bara! Det var riktigt skönt att äntligen få reda på saker och höra ur personens perspektiv. Visst fanns det saker jag helst inte velat höra, eller jo jag vill höra allt, men vissa saker vill jag inte att personen skulle gjort eller varit med om. För det som tar mest ont är när ens eget kött och blod har varit med om såna saker. Men jag är glad för pratstunden jag och du fick och att även den andra var med. För, även om ni inte läser det här, ni är sjukt bra och jag älskar er så förbannat mycket, ni är verkligen ett stöd. Och när jag får veta att du verkligen lyssnade och pratade om de idag så tänds ett hopp, som jag sa till dig, om hela släkten skulle vända sig mot dig så skulle jag fan stå kvar, jag lovar dig!
Och hur folk betedde sig mot mig och även några till inatt kan jag nog inte förlåta. Om de så gäller min familj eller om det gäller någon annan. För det ni säger eller sa sårade mig så sjukt jävla mycket, och att ni inte kan lyssna på vad det är jag säger utan dömmer folk så jävla mycket och inte tror på andra. Jag frågar bara: Hur fan kan ni? Hur kan folk sluta tro på en människa? Jag anser att det är som att döda en. Man måste ju för fan tro på att en människa klarar av saker om det så gäller ens dotter, son, mamma, pappa, kusin, moster, morbror eller en hela främmande människa. Sluta aldrig tro på människan!
Jag tror på dig!
