neawikstrom

Nu lite mer seriös eller fjantseriös eller vad jag ska kalla de, bort från tankarna och in i verkligheten. Dagen:

• Väckarklockan ringde 6. Någon minut senare vaknar jag av att syster ringer på telefonen och säger (fast i mitt öra lät det som om hon skrek) att jag ska kliva upp. Typiskt att hon ska vara hemma och inte låta mig sova när jag är så trött och verkligen vill sova.
• GÅ till E4an som är 1,2 kilometer bort (jag mätte i morse) 06.25. Jag var mer levande än död när jag kom fram och jag har konstaterat att man inte ska gå när man är ny vaken, även om de inte var en så lång sträcka så kändes de som om jag gick tre mil minst. Fast jag ska fortsätta gå på mornarna för här ska de börja motioneras!
• Åka buss i en evighet till Umeå där man byter buss till lokalbussen och vipps så är man på skolan, Okej sådär vipps är de inte. Tar en jäkla stund enligt mig att åka den där förbannade högljudda bussen (de svider i öronen på morgonen, plågsamt när man är trött som en valross på hal is)
• Skola till tre
• Missade min 15.25 buss som vanligt med 5 minuter så jag traskade iväg till busstationen och satte mig och spelade tetris, men jag sög för solen lös i mina ögon och jag såg inte ett dugg, så jag satt och väntade och väntade och väntade lite till tills bussen äntligen kom. Och när jag kommer in i bussen är den helt vrickad. Trappen är på fel sida och typ just där man kommer in. De är många säten nere och många uppe (Om jag såg rätt när jag tjuvkikade innan jag gick upp och satte mig). När jag väl satte mig i ett säte så fick jag vänta ännu mer innan klockan skulle bli klockslaget-för-bussen-att-åka. När vi kom till sjukhuset så satte sig en tant framför mig, detta kan ha varit på busstationen också, skit samma, samma sak hände två gånger i alla fall, tanten her bak sitt säte jätte mycket så min redan söndriga dator fick sig en omgång, som tur var höll den ihop och inte kraschade helt och hållet, hon gör detta flera gånger. Men inser sen att sätet är trasigt och hon byter. Under den stunden som hon höll på att trixa med sätet blev jag upprörd och tyckte synd om min dator, så mycket den måste utstå. Först bli tappad i golvet ett X antal gånger, sen går Notus på den så skärmen spräcks sen är den full av hund och katthår + en massa damm. Den har utstått en hel del under sin livstid och den har nog inte mycket tid kvar. Men den tog sig igenom detta trauma två gånger i rad också så den är stark. Jag är stolt över min dator. Lilla Evert (datorn alltså) du är allt bra!
• Jag kom hem kring halv sex och lagade mat - korvstroganoff och ris. Och jag är en jäkel på att laga mat säger jag bara. (även om de flesta gånger jag lagar mat misslyckas jag) maten blev asgod och jag berömde mig själv riktigt mycket och berättade för mig själv hur stolt jag var över mig själv eftersom jag lyckades så bra med maten. (Okej, de kanske jag inte gjorde men ni kan ju få tro de i alla fall)
• Sen dess (alltså om ni inte fattar så menar jag efter att jag ätit) har jag letat lite citat man kan tatuera in och jag har nu hittat några, vet bara inte vilket jag ska välja. Jag har bestämt vart den ska sitta också, känns lite som en konstig plats men jag gillar de ändå.
• Nu ska jag ta och se om tv6 play (om de nu är där) vill samarbeta med mig så jag kan se paradise hotel, asbra!

Nu blev de lite långt inlägg men vad jag de, de blir ju inte jobbigt för mig att läsa detta utan för er jag vet ju redan vad som står där (fast de värsta är att jag inte vet vad jag skrivit riktigt). Jag tackar för mig och hoppas att ni haft en bra lässtund. Om ni är vänliga människor så kommenterar ni, ni andra som inte är vänliga och kommenterar kan ta sig någonstans för ni är tråkiga. Och just nu är de mest bara linnéa och angelica som är roliga eftersom dom kommenterar typ jämt och ständigt. Hur kul är inte de liksom. Varje gång man loggar in på bloggen har man en kommentar från dom (nästan i alla fall). Man blir alltid så glad när man ser en kommentar. Så alla andra tråkiga människor kommentera. Förresten Linnea (i bureå alltså) och mirre är lite småroliga också för de kommenterade nyss också. Ni andra kan också ta och kommentera så ni blir lite roliga. Var inte så seriösa heller, våga fjanta er, jag bryr mig inte, jag får bara något att skratta åt (inte för att jag inte har något att skratta åt men man kan ju inte ha för lite att skratta åt så flumma bara, behöver inte ha med inlägget ni kommenterar att göra med (ni förstår vad jag menar fast meningen blev lite konstig). nu blev de en parantes i en parantes men så får de vara, nu avslutar jag de jätte långa inlägget och säger tack och hej leverpastej, nej just jag de ska jag inte göra i den här parantesen. Fortsätt läs en stund till efter att jag avslutat paratesen)

Tack och hej leverpastej ; )
(de rimmar om ni inte visste de)

- Dessa två fina människorna får pryda detta inlägg också bara för att
de kommentarer mest och ja, för att dom är just fina människor. Och
för att bli sådär jätte seriös igen; Tack för att ni finns!